Jag har fått låna en gammal instruktionsbok (Bild 1) med den spännande titeln ” Self instructor for the Ukulele and Taro-patch fiddle”. Boken är författad av Major Kealakai som var ledare för the Royal Hawaiian Band mellan åren 1895-1896 och utgiven av Southern California Music Co., Los Angeles, California, 1912-1914 och det är några saker som särskilt fångar mitt intresse.
Redan de inledande orden (bild 2) är imponerande. Där man bl a kan läsa att ”The Ukulele is played by nearly everybody in Hawaii as well as the entire United States”. Om jag förstår texten rätt spelar alltså samtliga på Hawaii och i hela USA ukulele i början av förra seklet – sannerligen imponerande!
I denna bok är Ukulelen stämd a,d,f#,b (D6 stämning), alltså så som vi gör i Ukuleleklubben och enligt Wikipedia var det den stämningen som var att betrakta som standard under boomen av Hawaiimusik under de tidiga 1900-talet. Detta sägs gälla för sopranukulele.
Men vad är en Taro-patch fiddle? På bilden (bild 3) visas vad som verkar vara en 8-strängad Ukulele men av texten framgår att detta instrument också kan ha endast 4 strängar och läser man vidare i boken får man lära sig att en Taro-patch fiddle stäms g,c,e,a alltså det vi kallar C6-stämning.
(läs gärna mer om Taropatch fiddle under t ex)
http://www.coolhanduke.com/history.html
Åter tillbaka till de inledande orden (bild 2). Där kan man läsa att det finns två varianter av Ukulele – en med fyra strängar och en med 8 strängar och att de större varianterna har ungefär tre gånger så stor volym som de mindre. Detta tolkar jag som att den ständiga frågan om huruvida Ukulelen skall stämmas i D6- eller C6-stämning avgörs av instrumentets storlek. Små ukulele stäms D6, större Ukulele stäms C6.
Är detta ”sanningen” för hur instrumentet skall stämmas? Knappast, en bättre ”sanning” borde vara att varje instrument skall stämmas efter den stämning som klingar bäst.
En annan intressant sak i denna gamla bok är hur man betecknar ackorden. Kika på bild 4. Vi känner igen fingersättningen men läs hur de betecknar 7-ackorden, eller septimaackorden om man så vill. De heter någonting med c, t ex Gc (= G7) eller t o m Ec major (= E7). Det kan vara bra att känna till om man skulle finna de ackordsbeteckningarna i gamla noter.
Man måste vara observant när man läser figurerna. Se hur de visar A-ackordet. Det som visas är ett Am-ackord vilket också framgår av texten ovanför ackordsraden där det står ”Key av A minor relative to key of C”. Raden visar alltså Am, Dm, E7 samt Am igen, dvs tre vanligt förekommande ackord om man spelar i A-moll.
Text och bild: Hans Alvebratt